enrosafeminist

Jättebra initativ! Dock ser jag brister i att den utgår från att alla föräldrar lever i ett heterosexuellt parförhållande. Att det finns de som är ensamstående föräldrar och att HBT-personer faktiskt kan få barn med har de missat helt.

Den tredelade föräldrarförsäkringen är ett bra alternativ. Så länge man inte glömmer att det faktiskt händer att föräldrarna går isär. Att då låsa en tredjedel för pappa som inte bor i samma hushåll som barnet ser ganska orealistiskt ut.

Sedan framkommer det inte om de med föräldrar menar biologiska föräldrar eller de som agerar föräldrar. I ett HBT-par så kommer generna från endast den ena men bägge räknar sig som föräldrar.

Alltså mycket att jobba på!

Dock får frasen "Dagens kvinnor verkar helt enkelt tända mer på jämlikhet och en jämn fördelning av det obetalda hemarbetet än på en traditionell och omodern manlighet." mig att må illa! Att säga att jämlikhet är tändande är ett hån mot jämställdhet. Jag tror mer på att en utarbetad människa faktiskt inte har varken tid eller lust för sex och att ett jämlikt förhållande där bägge drar ett lika stort lass faktisikt inte utarmar den ena förälderns energi.

Jag är miljöpartist och genusstuderande. Tyvärr så lyckades inte partiet ända fram denna gången. Men jämlikhetens snår är svårt att få rätt och politiskt korrekt utan att exkludera. Så bara för alla att fortsätta göra bort sig för att komma framåt!

Inför min kommande C-uppsats så har jag läst på om forskning och liknande om tatueringar med inriktningen tatueringar på kvinnor.

Min slutsats är att jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.

Jag är född in i det som kallas kvinnlighet men tittar man på de normer som finns inom tatueringskonsten så säger mycket där att jag inte är en kvinna. En kvinna kan ta större tatueringar. Så länge de är kvinnliga. Inom tatueringskonsten så betyder detta att det ska förekomma vackra blommor, söta djur, mjuka linjer och helst pastellfärger.

Det enda som passar in på mig är mjuka linjer på min svartvita tecknade tjej på min vänstra överarm. Min lieman på högerarmen är så okvinnlig det går.

Men jag är hellre ett neutrum och är mig själv.

Att denna mannen säger sig vara för jämställdhet får mig att tro att Sverige kommer ramla tillbaka på 1800-talet. Han vägrar se de strukturer som finns. Jag säger inte att alla kvinnor är förtryckta men när det kommer till förtryck så finns det individer som lever under sådana förhållanden. Och inte bara kvinnor.

Det som äcklar mig mest är att han som försöker skapa opinion öppet på en blogg förespråkar 31-åriga män att ha sexuella förbindelser med 16-åringar så länge de är med på det. Jag vet att sånt händer, jag säger mig inte vara emot att man ska få ha sex med vem man vill men att förespråka på en blogg att man har all rätt i världen att träffa labila yngre tjejer och kissa på dom?

Nä, jag mår riktigt illa av hans tänk.

Det ironiska i det hela är att man även kan läsa en artikel på DN från igår om budgeten och jämställdhetsbilagan. I denna står det svart på vitt att det är männen som gynnats av regeringens politik. Även när man räknar bort att kvinnor jobbar mer deltid så hamnar kvinnorna på 85,7 procent av männens löner.

Vad gör då regeringen åt detta? Jo, i den nya budgeten kommer de satsa mer på kvinnor. "Förslagen i budgeten väntas öka kvinnors inkomster med 0,14 procent och mäns med 0,02 procent." Wow, vilken storsatsning! Efter denna budgeten kommer alltså kvinnors löner omräknat till heltid (34 procent av alla kvinnor jobbar trots allt deltid) hamna på 85,8 procent av männens! Bra jämställdhetsarbete!

Det är en väldigt personlig krönika om hur han inte klarar av att gå runt med en kamera runt halsen pga den stereotypiska bilden vita människor har av asiater. Jag rekommenderar er att läsa hans krönika för ett möte med ens egen "vardagsrasism" i form av de stereotypbilder man lägger på en annan människa efter utseende.

Jag skrev i helgen ett inlägg om vilka fördomar man har, det handlade dock om Håkan Hellström och hans musik. Men i alla lägen är det alltid bra att möta sin fördomar, samt se hur andra kan uppleva ens stereotypiska tankar utifrån utseende.

För hur känns det att behöva leva ett liv med begränsningar för att folk tittar och fnissar om man lever upp till visa bilder. Det är skillnad på att bjuda på sig själv och att ha kul på andras bekostnad.

Det intressanta är att vi faktiskt hade en diskussion om detta i lunchrummet i skolan så sent som i fredags.

Så hur är det nu med detta ordet? Är det inte dags att återta det precis som ordet queer (vilket betyder konstig, ett skällsord som användes innan det skalderades "We are here, we are queer, get used to it") för det negativa ligger i att det används negativt. Ord kan alltid ändra betydelse!

Man kanske istället ska fokusera på att se dessa gamla barnböcker som just gamla. De är från en svunnen tid med andra värderingar. Man kanske kan ta hjälp av dom för att lära barn andra värderingar än de som användes? Genom att problematisera användandet av ord som negerkung och vad det kan ha för betydelse.

En annan intressant sak som diskuterades i lunchrummet var just detta att Pippis pappa blev strandad på en ö där det bodde negrer och han blev kung över dom. Hur det kunde komma sig att de valde en vit man framför någon av dem själv till att regera. Just detta faktum påminner väldigt mycket om de maktstrukturer som funnits (och finns även om det idag är svårt att se ett maktövertagande i ett annat land på liknande sätt), om hur de vita koloniserade världen.

Inte är det så att vi ska behöva skriva om all gammal litteratur för att det ska överensstämma med dagens värderingar? Det enda är att man måste vara medveten om vilken tid och vilka värderingar som rådde när böckerna skrev. För det är svårt att ta bort stigmatiseringen på ett ord som inte får användas.

Och detta handlar ju just om fördomar. För de som kom till Liseberg var i alla åldrar, i gäng på tjejer, killar, blandade och även dom som begav sig dit ensamma såsom mig. Det var hårdsminkade tjejer, osminkade tjejer, byxor, kjol. Killar som var gamla, stod nära en pensionär, de var unga, det var popare och även punkare. Hörde dessutom ett gäng prata på engelska.

Nu så är det ju så att just de som lyssnar på Håkan Hellström oftast inte brukar råka ut för att diskrimineras pga ders musiksmak. Men det är ett illustrativt exempel på hur många fördomar man egentligen har. Även om de enklaste sakerna.

Road för att folk går med i såna meningslösa grupper pga en rädsla för "islamiseringen". För jag förstår inte hur ett upplyst samhälle som vårat helt plötsligt skulle bli muslimskt. Jag vet att muslimer ofta har större religiös tilltro än många i Sverige. Men bara för att många i Sverige anser sig vara mer ateister eller agnostiker än kristna så ser jag inget skäl till att konvertera hela landets religion till islam. Hur gör man för att få Sveriges befolkning att helt plötsligt tillbe Allah när det idag är fler svenskar som hellre tar sovmorgon eller jobbar en söndag istället för att gå i kyrkan?

"Jag tolererar dig trots att du är är en blond kille". Tänk att säga så till en annan människa. Det låter inte vidare vackert. Att tolerera handlar inte om att tycka om någon, att tolerera handlar om att man låter en annan människa existera på dess egna villkor. Alltså man tolererar någon trots deras annorlunda hudfärg, religion, sexuell läggning med mera. Att tolerera någon handlar om att man tycker att denna är annorlunda men kan stå ut med det.

Jag är mer för att tycka om eller inte tycka om människor. Jag utgår från att alla har sin egen personlighet och jag tycker om vissa medan andra inte faller mig i smak. Vore ganska konstigt om man faktiskt klarade av att tycka om all människor. Men att prata om tolerans, det är att verkligen ha förutfattade meningar om folk. Att sätta en personlighet på en färg, religion, läggning mm. Vilket får mig att tänka att tolerans är inte rätt sätt att gå för att få ett jämlikt samhälle, tolerans är ett ord som skapar skillnader.

Så här är nu ytterligare en bloggjävel om feminism och genus. Bara för att jag blir så förbannad. Just idag har det varit mycket på den hetsjakt som var på samarbete mellan Göteborgs universitet och Göteeborgs queerinstitution. Men även på den flathet som universitet visat genom att avsluta detta samarbete efter påtryckningar från media.

Vad var då detta samarbetet? Jo, litteraturseminarium. Låter ju farligt värre! En svensk institution som samtalar över utvald litteratur med en reaktionär grupp. Ett samtal där alla har lika talan och alla har rätt att yttra sig. Sen att Göteborgs queerinstitution har ett reaktonärt tankesätt är ju inget som på något sätt behöver färga av sig på ett universitet. Är det inte så att akademiker ska samarbeta och jobba mot och med det svenska samhället? Och är det inte så att även reaktionära delar av samhället tillhör detsamma samhälle?

På nåt sätt känns det som att det är när det handlar om samarbete med vänsterfalangen (där man ofta vill trycka in rörelser som uppmanar till kamp) så är det plötsligt inte politiskt korrekt.

Nä, det är genom kamp som samhället rör sig vidare! Inte för att alla sitter snällt och säger ja. Vilket säkert får folk att tro att jag uppmanar till våld. För det är tydligen enda sättet man kan föra en kamp. Eller?