Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Det är inledningen på en dikt av Edith Södergran som jag känner passar in på mig själv. Speciellt med tanke på allt jag läst.
Inför min kommande C-uppsats så har jag läst på om forskning och liknande om tatueringar med inriktningen tatueringar på kvinnor.
Min slutsats är att jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är född in i det som kallas kvinnlighet men tittar man på de normer som finns inom tatueringskonsten så säger mycket där att jag inte är en kvinna. En kvinna kan ta större tatueringar. Så länge de är kvinnliga. Inom tatueringskonsten så betyder detta att det ska förekomma vackra blommor, söta djur, mjuka linjer och helst pastellfärger.
Det enda som passar in på mig är mjuka linjer på min svartvita tecknade tjej på min vänstra överarm. Min lieman på högerarmen är så okvinnlig det går.
Men jag är hellre ett neutrum och är mig själv.
Mannen som inte kan kallas feminist
Jag pratar självklart om den hemske Pelle Billing som tror sig veta och kunna allt. Efter BDSM- målet som varit så har Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund reagerat på hur man kan anse en 16-årig flicka med psykisk ohälsa som vuxen och kapabel till att förstå sina beslut i en debattartikel på SvD. Pelle Billing kan ju inte låta bli att såga denna artikelt på sin blogg.
Att denna mannen säger sig vara för jämställdhet får mig att tro att Sverige kommer ramla tillbaka på 1800-talet. Han vägrar se de strukturer som finns. Jag säger inte att alla kvinnor är förtryckta men när det kommer till förtryck så finns det individer som lever under sådana förhållanden. Och inte bara kvinnor.
Det som äcklar mig mest är att han som försöker skapa opinion öppet på en blogg förespråkar 31-åriga män att ha sexuella förbindelser med 16-åringar så länge de är med på det. Jag vet att sånt händer, jag säger mig inte vara emot att man ska få ha sex med vem man vill men att förespråka på en blogg att man har all rätt i världen att träffa labila yngre tjejer och kissa på dom?
Nä, jag mår riktigt illa av hans tänk.